besvikelse

På hög nivå..
Att en vän kan göra nått så lite, eller inte göra kanske man ska säga? Hur kan det göra så himla ont i en? Är det kanske för att man älskar den så högt på jorden och kanske för att man gett den all tillit?
Jag hoppades på att vara beredd på att ofra allt i världen för vår vänskap som tyvärr inte alls är stark längre. Men hur har den inte vart? Tänk för ett år sen? Då var vi som syskon, vi var alltid med varandra och delade på precis allting. Hur blev allting så snett?

Minns du när vi låg och snackade på fotbollsplanen? Jag grät och satt i din famn. Du lät mig gråta i din famn och jag kände mig älskad och liten på nytt.. Jag fick känslan av att du och jag kommer aldrig gå olika vägar i livet oavsett vad.. Det fanns bara inte olika vägar för oss.. Det var jag säker på.

Idag den 2 juli år 2010 var dagen då jag insåg att vi blir aldrig mer som vi igen vännen. Tyvärr.. Jag vet inte hur jag ska ta detta, men det hugger i mitt hjärta som en kniv.. Smärtan. Jag klarar det inte.
Jag ska klara detta. med eller utan dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0