5 år
Alexandra gumman.. imorgon den 15 december 2009 har vi fem år. Det är helt sjukt vad tiden går snabbt. Jag minns så väl första gången jag såg lilla dig i 6an. Du var så liten och söt. Sen började vi i samma språk. Vi var ganska blyga, det var alla i klassen i 6an. Du var med Andrea och jag med Elin. Vi hängde alltid ihop i olika "grupper" eller vad man ska kalla det. Men du jag elin och andrea började småt umgås men sen bråkade vi lite och det blev missförstånd och olika problem så vi sket i varandra totalt. Jag ångrar det än idag. Vi var ju så himla omogna och snackade så mycket skit och skickade olika lappar och sånt. Om jag hade spolat tillbaka tilden hade det aldrig någonsin hänt. Men vi är så starka, vi är så bra tillsammans så vad som än händer så vet jag att vi alltid kommer ha varandra vad som än händer. Jag vet det.. Sen blev vi vänner igen och jag började umgås med en tjej. Men hon gick aldrig före dig och det vet du lika väl som jag.. Men du ville inte vara vän med mig sa du, jag minns det som igår. Du sa att du ville säga upp vår vänskap och jag visste inte vad jag skulle ta mig till.. Jag slutade umgås med hon tjejen och jag hade ingen ork till någonting. Jag bara var helt förstörd. Jag klarade inte ens av att gå till skolan på några dagar. När jag kom tillbaka till skolan klarade jag inte av att se dig. Jag blev helt tårögd och fick en kump i magen. Det var som ett stort tomt hål inom mig.
En dag innan vi skulle ha språkval, så stod du och jag ganska nära varandra uppe i h-huset utanför klassrummet där de andra i vår grupp stod och väntade på att läraren skulle släppa in oss. Vi såg på varandra och brast i gråt båda två. Vi gick in på toaletten, jag minns tll och med vilken av de det var, det var den jämte bildsalen.. Du kramade mig och talade om att du älskade mig och att du ångrar dig. Jag fick inte fram ett enda ord men jag vet att jag sa till dig att jag behövde dig i mitt liv. Vi blev vänner och redde ut alla fel och dumma missförstånd och all skit som skett.
Den 15 december var det julpysseldag i skolan. Du gick med mig hela dagen. Det var den dagen du och jag blev vi. Det var fem år sen nu. Vi gick på samma stationer och vi hamnade i samma grupp. Vi hade jättekul men sen fick vi jullov och ingen av oss vågade ringa varandra och se om vi kunde träffas men sen när skolan började igen så kramade du om mig och sa att du hade saknat mig. Jag berättade för dig att jag hade saknat dig också. Sen dess har vi vart tajta som.. jag vet inte vad.
Jag vet inte vad jag ska skriva men jag är evigt tacksam att jag har dig, du anar inte. Jag älskar dig med hela mitt hjärta gumman. Det är svårt att få ner våra minnen på detta inlägget men våra bilder säger en del. Anna Alexandra Nilsson, du är min <3
